.$Qi!= $!R FJJ'1X3οߔK VrMsʚaX'v#aV8@Ro0`ր%cN84>Dxˈ:e|c<%8 r!GOOMBAGOOMBAGMBAHٟHYHdAD dT,0Q 4 4:9Q 4 4:N8Q 4 4: S 4:8  0S`H`hH`/.$Qi!= $!R FJJ'1X3οߔK VrMsʚaX'v#aV8@Ro0`ր%cN84>Dxˈ:e|c<%8 r!GOOMBAGOOMBAGMBA 0Uih7 RUD@ 0X@ q`PUUQ HAptbd5Q1QUUQl)`D` P@ @I Hps'6FTQE%In@p`P+5@;7g;#Oh(qF&PRQ oOwww.a$PcWЏ`^&'_ ?dP@*Q?piIp`5SQUEU`ߖ_p`_c~P?@G@FTtU4b_`dHpw6fP0;UhGsPpIwrF@TPAUE@?c@`@wGfaUP ?Ph`tp@ff1UU$b!o{׀(2?ulB_a{%aQbrf>)< ^ 5~C?B{A H7p6 `^Q5UU@IFtrdUQE@??faUR0U?@)A)(wJfZS00%1[1F!wpfU!U UU4AwwGf~_ @DwfaS#P`@A0PU@k_ ! T?2ifa$UEDQ$!?^%^?#I@hwttFbBEqA  wBd@Q@biq_TR0BC?ww??QbTUBU4$??dQC!?ۙA_swwbE3_Ai~$_~`1P0S$I`QiÆqw 6UT'@i `h`GGGf&A%`iݑhHq#FF]E$E~a Iqi!GOETHH#`P1a C@q@81b@r6F0`ffPFR??01?HB*i8btwa79*Q@ _ TPp#```0w%FS ?`0660SS R8 DqF6 Qy@`p?TPU4q? ~@  7 _0\/zz @0H??*kp3$$$$RSSC4FF%RteC4VG%RddC455%BBBBX=RJZ9gs{X=LJZ1gs{gCClC)C] 𵆰KN$kIHRR!B!GOys@-h$U`!!4, W@  7B  ?' xG 7(9"HBa8dI# h@C8!> - @'% x 7 / ' L '` h #@ Hx( GhCXC C2C J'PhR{3:3z;@* 9+ѐpGhC񵂰 )Hh.8PCpR(0 9 B %($EHh( "B"1# .1o0:0z!@4B Hh ))IBIIIBIIAG1hCHIh h`B@@#@Oi#B i1a)ۉ HaaI ` !@CpGhCCC!"R( KR(HQ1B !HpG0  #GK *KK#A#CETS0 \ ,!!1BCR0(۰pG0*A A"I2 "HpG@I" pG@NhH1iCA@@ 0a xA(h (ya` h 7B  ?'! 1@#BHМC` GC "JI# h@#[B EHpEI hO#'<pK $x#Cp"Cp8< $Qx9K!CQph !#B!`4I`4I3IMH`$] h`!!4,*L C8a!Lhi@Hhh (ڠ!I!IXH` 8@H8@$( 2`!4 ,L C I  IMGC2lCC `8` $M/`U/ HC(a/ / ` Ӯh/ѰI/IX` @/(/ H @O8CGC h`` G G Oh 0*2Rh"B"]GCK"hB"%0NGCB828!RGOFFONwith RONOFFSLOWMO5min10min30minOFFIIIIIIIIIIIIIIINormalTurboCrapProtGBAGBPNDS1P2PLink2PLink3PLink4PBlackGreyBlueNoneYellowGreyMulti1Multi2ZeldaMetroidAdvIslandAdvIsland2BaloonKidBatmanBatmanROTJBionicComCV AdvDr.MarioKirbyDK LandDMGMGBSGBCGBAGBAuto Goomba Pogoomba ' I" ;`AHx('@I XhF? @HAIx XiFhFiF" F;O @ 2 2 > GPowered by XGFLASH2.com 2005uChav2.2 on wC`C`B autofire: A autofire: 2`Controller: Display->Other Settings->Link TransferSleepRestartSave State->Load State->Manage SRAM->Exit Q" 6h:H;Ix X:hFiF 8H8Ox8:XhFiF 6L7Ix X6hFiF x4I X4hFiF 4H4h :XhFiF y0:XhFiF /H/x:XhFiF /H/hhFiF G Other Settings(`VSync: _`FPS-Meter: C`Autosleep: `EWRAM speed: 2Swap A-B: Autoload state: (Goomba detection: PaGame Boy:  " HIh XhFIiF 7HIx XhFfOKBa  @&60`.CH p ;pAH[#  >Np00Xp!000pp@;p#C3H&1H1A1HA(1%H&V f>Й(`]0 Z&v  # 06N<,$$ 4D=- Hh. 47?/ JGgCTCC brac#\T3:рpG H!I LhB 8hB <`x`Gg1W!"Cxx;Cx?;Cx?;CY02*ۀpG e") |"* wZ'?рG Write error! Memory full. Delete some games.1K1Oh#[<f'BC#fB7B+) #[B 5 (92>.'C.`h`=- 9*d'C'``` I02 `!Ip02B @I9 GCg^)2:p01ypG "S!H9 !7< 9< !7< }9 79 G00:00:00 - 00/00kKCIh h&1+AL! + + h)89B)) !`  Y'# ` B )"B" 0 1_Bѡh7  &.ѽB  i"2 D/"3 =( ("B" 0." )7 (" H` `GCgPush SELECT to deleteSave state:Load state:Erase SRAM:CKL(#[30 g``Hh`Hh2`HOx(8I Hh1.1"8NGg0CPCuCgCTC LjF ` (ќG  "! h-!h8BH ` 8@jF (H8@C #L!:#k LjF `  @"! h("! h 8@jF H8@GgCd#C% I NBh3B1` *I `GgCIh" J)0% )>hI`GgCH#h@pGlC( Hh/jF!(HhGPCTC(јG ") O#!";HhjF!v( "!6( g Saving.gPC(4! N(-h()!D("#[M0"#K!I H631!"H`!8Gg0!HKJ?"!GgA(< Hx8Hhw! ! -hB "RIH<// "Ah J00""RIH"GdCPCHx"Hh-jF! (hBE"R I HjF!8(zGdCPC  .MiF(`(G @&h%(B(!{%mH5hB#[B I") `%5<- M"!(h)h8BH(` 8@iF ( H8@CpC ROM not found.I(IjF! ("L#[0" IHhqHhHqHIx xCI x CI xICqHxHhO`/"! #[0"Gg0g8\_C(C_dCPC(!jF! (Jy`Ay J`y Jp!@ Jp!@ J#pI@@ pG8\_C(C_&O(C !I%=p70BjF! Z(L#[0"IHJhqHhHqHxqxyCq/`"! #[0"Gg0g8\_CC8O8J9j `%3L.S][D/7>W S BՉ-63CCBiсщ) щIaZ %KB$H!!с!C P CKBH!KBH!KBPh(Е`h(Аh8`HH8bH#CpG!`Q`сQ`gC @0&@  HKhB Hx( H! I CII#CpGC0vC CB0ӄFR) xp@Iу:Ӱɸ:Ұ 2 p Cp p p xpI@R`FpG CCXPpGR\TpG/Y@P@ KRB#BBRB[AB Z@P@Y@pGGGGG G(G0G8G CфF0 LC+@# @pB0`FpG xpI[*pG2x+ x1p2+pG/KRB#BBRB[ABpGFCˀ  xx[IR gFpGFRp@: C C  :ӁTR`FpGxG0`B @ @   !QR B0`BaB/F C ӰL;C+@рҰ xpI@+ R`FpG p@R`FpGxG--N< \/ Divide by zero///4 ,P$PP //38//1e "" \  /\ \$/< }Ϡ0\ }Ϡ@\  @0}ϠP\ // XTS4xVͫ0 FhnzZ~h2 0;.Yk  RT;h;h;h;;;T; T; = = =<<<<<===<<<<<<" =l=H=T; O-<04 +**)HAIB*@/@GPO|xt,`- .{H x@@44P,T(X$\ㄔGO 2 ZB^?O/pD-逡$ b(`4@ 0 PPQ0S$pD/XCP ` w9`9@9,C BB4Cx0@P`x404x40x4L-`ጠ匰Z @O PPQP$T0IE?@  L/xxxx h>P`@: ;;,'t,C2\+phà`àbàcàdàeàhàiàlàmàpàrà`sàtàu` àxàyà|à}ààà`bcdehilmprs`tu` xy|}wxFFFG8GhGGG H(??(@@(AA(B?(M3"o{3"o{3"o{3"o{UUUUUUUUUUUUUUUUUUZJZcUUUތk)ZcZJggU F%)YZJZcޢBk{URZJ!1sJ!!scR)祥{))Bu)ksJ!!scR)祥{))BތZsJ!!kkcB{))BȐPDBRRRRZZk{!BRZ{9RZ{9RZ{9Zk{!Bε!)99JZ9ﭥkZZB猥BRkRRRBZޜkf!BRUURBΌZR>sB3 wx#5 ZM`) UUUѩQH%GGM[jcBs{!%   @h*>` ; 8L 50@  ,$ /P-"P-p???????-???/@-L =@P 1 @@@0S@/0S@/                  @-BJRZbjrz "&.B1.07, T\ 0P@0/P00/$0/  R 0/޼ DP`l  0܀P:O-@PB A  ᠀堐cp@DA`PPP` \ EX P: O 0@-S"I 0  \0 Π0 S( 000 Q@@Ao 0!CexV4-$2X$QP$? @P,,0 R :Q0A 2 --N< \  Divide by zero!"!!"!"!!""!!"!""""!"!!""!!"!""""!!!!!!""""!"!!"!!!!!!!"!!""!!"!!!!!!!"""""!!"!!!!!!!!!!!!!0CFGNINTENDOxG[?xGbxGDxG\?xGZxGxG\xG xGxGxGexGxGqxGxGXTW@XTW@XTWXXTW$ %Ƞ B.瀀XTWX XTW2T12@XTW21TE112@XTWX\ကXTW0@2#D#@XTWČ~ B. B.XTW'1p2#!2XTW%Ƞ +LကXTWXE XTWe\2T12eT@XTWe\21TE112eT@XTWTXကXTW0L2#@#L@XTW$ PI@XTWhXTW$ &Ƞ B.瀀XTWh XTW2d12@XTW21dF112@XTWhlကXTW0E@2#@XTWXTW'1p2#!2XTW&Ƞ +LကXTWhF XTWfl2d12fd@XTWfl21dF112fd@XTWdhကXTW(0d@2E@XTW@HXTWxXTW$ 'Ƞ B.x XTWx XTW2t12@XTW21tG112@XTWx|ကXTWD QDR T"@ 22#1@XTW@T 2231@XTW@HXTW'1p2#!2XTW'Ƞ +xLကXTWxG XTWg|2t12gt@XTWg|21tG112gt@XTWtxကXTWD$ 2@XTW@HXTW|XTW$ 'Ƞ B.xG XTW||倀XTW'Ƞ + 212  B.XTW'Ƞ + 21@112  B.XTW'Ƞ B.XTW12@XTW@HXTW|'1p2#!2XTW'Ƞ +xGLကXTW|@|倀XTW2D12@XTW21DD112@XTWLကXTW22#@XTWXT@XTWXP@XTWXT@XTWXP@XTWXT@XTW'Ƞ +X\ကXTWXP@XTWT%T@XTWT&T\@XTWTP@XTWT'T\@XTWTP@XTW'Ƞ +TXကXTWT$T@XTWh`@XTWhd@XTWhd@XTWh`@XTWhd@XTW'Ƞ +hlကXTWh`@XTWd%dl@XTWd`@XTWd&d@XTWd'dl@XTWd`@XTW'Ƞ +dhကXTWd$d@XTWxp@XTWxt@XTWxp@XTWxt@XTWxt@XTW'Ƞ +x|ကXTWxp@XTWt%t|@XTWtp@XTWt&t|@XTWtp@XTWt't@XTW'Ƞ +txကXTWt$t@XTW% 'Ƞ B.瀀XTW%'Ƞ B.瀀XTW& 'Ƞ B.瀀XTW&'Ƞ B.瀀XTW' 'Ƞ B.瀀XTW'Ƞ  B.瀀XTW PI@XTW@H$ 'Ƞ B.瀀XTWD@XTWD@XTWD@XTWD@XTWD@XTWD@XTW'Ƞ +LကXTW$@02!2D@XTW$D02!2@XTW$@02!2D@XTW$D02!2@XTW$@02!2D@XTW$D02!2@XTW'Ƞ +$L02!2XTW$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW(!$@02!2@XTW'Ƞ + (!$@02!2XTW(!$@02!2@XTW$@T02 2#!2@XTW$DT02 2#!2@XTW$@T02 2#!2@XTW$DT02 2#!2@XTW$@T02 2#!2@XTW$DT02 2#!2@XTW'Ƞ +$LT02 2#!2XTW$@T02 2#!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW'Ƞ + 2##?$@2# 2#D1!2XTW2##?$@2# 2#D1!2@XTW2@1@XTW2D1@XTW2@1@XTW2D1@XTW2@1@XTW2D1@XTW'Ƞ +2L1XTW2@1@XTW0@41@XTW0D41@XTW0@41@XTW0D41@XTW0@41@XTW0D41@XTW'Ƞ +0L41XTW@1@XTW0@1@XTW0D1@XTW0@1@XTW0D1@XTW0@1@XTW0D1@XTW'Ƞ +0L1XTW0@1@XTW$T02 2#!2@XTW$T02 2#!2@XTW$T02 2#!2@XTW$T02 2#!2@XTW$T02 2#!2@XTW$T02 2#!2@XTW'Ƞ +$ T02 2#!2XTW$T02 2#!2@XTWg XTW|Ě -,XȌ,Ȍ|ĊTXXTW XTW -XTWa XTW%|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q XTW$L02!2XTWI|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q  -XTWXTW@H|Ě -,Ȍ,Ȍ|Ċ -XTWXTWXTW I|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Qf  -XTW (!$@02!2XTWI XTW|Ě -,hȌ,Ȍ|ĊdhXTWJ XTW XTW&|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q XTW$LT02 2#!2XTWIOhXTWXTW}XTW 2##?$@2# 2#D1!2XTWI& $ XTW|Ě -,xȌ,Ȍ|ĊtxXTW%( $ v뀀XTW'|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q XTW2L1XTWI |(!|02 "2XTW' -@XTWČ$  B.XTW0L41XTWI( LXTW|Ě -,Ȍ,HȌ|ĊL0P ;XTW%( oLကXTW@XTW  $|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q8 XTW0L1@XTWI0s|(!x02 "2XTW|t倀XTWČ +LXTW|Ě -,Ȍ,Ȍ|Ċ -H@H$ T02 2#!2XTWI80O- ģij,F.  !#RO/#>5:5`   h/<<3   4# R $# ,/  /"P" R" B4 4@ FxGQEĊQEĊ x ĊG @ĊQEOĊ$ P P@ $ @: $  vR $ $@ H  P  X ` @ I|ĚL|Ċ --,Ȍ ,Q  -XTWPFPFh>P01// \J" 3--:--. .:::::::.TA`AlAxAA:AAAAAAAAA:B B,B8BDBPB\B:::::::::BBBBBBBBBBBBBBBB@56d6677:477778::::::::::-::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::: \(UWQL \UWQLRead from OAM. Wrote to OAM. \J2--:----:::::::-<@H@T@`@l@:x@@@@@@@@@:A AA$A0A  ˌ  ˌLT!L t >  ˌ  +xxxxSNtuuh>Ix^Z!`@@&9_9_9_9_`?DDDD@ D H L P T X T X  PO4OdO::::(;|;;;-<;:: v  (;=L<$<!Q@-U@ nO4rOP$ P$ P$ P$ P$ (;<<: 9: =0=:+ P CSv(;\=;;?(;=<:(;=::C9@-0<<<<8$@DA$HLI -$@DHL$T?99 0Px h8Tx0`|  P 8Lt@`4PhH 4 ` |       8 P l        4 P |        @ X t       $ @ X t       <X p0\(<Pdx @l4p$`(\$THH0Lh ,Hh(Dd0d<l (ldlBDTl$ X h P$     !(!d!!!!!0"X"""""#<#T#### $ $$$$:::::::(::::8 ;;D+bkGG@@>BEoE>B>RG>Uff s nٙgcnܙ3>CLAS THOFCRU 003 Copyright (C)2000-2001 Pat Crowe. This Book Reader was distributed solely for the reading of classic books which are out of copyright. Program extends to address 3fffh. No responsibilty can be accepted for any breach of copyright nor for any other matter involved with material above this address. This material will have been added by a user of this program and not the author of this program. Please address any enquiries concerning breach of copyright or any other concerns, to that third party. >P Q1b͛ >a>&> > ͜:\ BS ( O>ͧ ͮ Ϳ ͮ G ͮ Q|r>>xE>@A>>@ v(́ Vw cog_ 9W -O G  < >O < >Oͳ S  (((# ("(*( */͘^# = >O| < >O|!>w# !6# 6#6# ! 6#6# 6# B͜ w  O> O͜Oͮ < 8>   G3 8  3 8 #@w    (=> O> >O͜Oͮ 0< O  ͟ w  ͮ y  {   G3  3  O w  ͮ y  > > >>!>A!@}|!* a* OG> > >>>!>A!@}|- = 3  -(>(>ʘ 3  u,#> >(og #F+Nx<(,x ͷ ͮ Q>$(>ͯ ͮ Q> (!В@(=3 y !В@y( 3 y >G ͮ Q O> |y (((( ($((!p(! !!!!~"  ! (q! (j!H (c!p (\! (U! (N! (G! (@! (9!: (2!b (+! &! !! ! !a* Scroll: Line Page Chap All Liiku: Rivi Sivu Kapp LopBlttern: Zeil Seit Kapt AlleDfiler: Ligne Page Chap ToutScrolla: Rad Sida Kap Hela Lista: Linea Pagina Cap. Tutto Blader: Lijn Blad Hfdst Alles Bla: Linje Side Kap Alle Despl.: Lnea Pgina Cap. Todo Mudar: Linha Pagina Cap. Tudo Despl.: Lnia Plana Cap. Tot v1.6 -> v1.6G<8-(>> 7 > O O ( u> 7 => G!x(~# * !6# x y!(#!@(!(!(!@y(=]T! P* P* P* P* > >A! y( >"" " N"O">A> >A! y( *GN 6*GO . * >!A 3  > >A!   # A! @6# x !~#(  o&MD)))  0( 8 V#F#' y z_k&)}o ! {(8=xw#wyw#wˇ@@>@>GHI!`>" " !` y(=> W>'('('(y !`Q'('('((,>O!`>" x >" x `>" x >Ow#<  6# !>"< ! "< !@6# ! 6# !>("< !  "< ́> /7G>/Gx>0(>>$ x >$@(D ɇƀhiA * >hiA * >h@iA * ɇƀjkA * >jk@A * ==|================<=MBFONTMonospaced @@@@@@@``@ @ @@@`@@ @@@@@ @ @@@@@ @`@ @@@ࠠ@@@@@ @@ `   ࠠ @@ࠠࠠࠠ @@ @ @@ @ @ @@@ࠠࠠࠠ@@@@@ ࠠࠠ@@ࠠࠠ ࠠ @@@@@@@@@@@@ @@@`@@@@@`@@@ ` `@@  ࠠ ࠠ`@@@@@ࠠ @@@@@@ @@@@@@@ ࠠࠠࠠࠠ  @`@@@ @@  @ @@@@ @@@@@@@@@ @@`@`@ࠠ@`@@@@@@@@@@@@@@@@@ @@  @@ ࠠ@ @ࠠࠠ @@`@@@@ @ @ࠠ@ @@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@   @@  @@ @ ` @@@@@@@ @@@@ @@@ @` @@@@ @@`@𠠰࠰@ @ @@@@@ @@@@@@@@ࠠ`ࠠ@ࠠ @ࠠ@ࠠPࠠࠠ@ࠠࠠ@ @@ @@@@  @ @ P  @ 0@ @ @@@@@@@@@@@@@@@@@@@ `ࠠ@ @@Pࠠ@@@ @@ @  MBFONTVariable pitch PPPPP x(  @ࠠ@@@@@@@@@@@@@ @@@@@@@@@@ @ `   ࠠ @@ࠠࠠࠠ @@ @@ @ @ @@@ࠠࠠࠠ@@@@@ بȨࠠࠠࠠ ࠠ @@@@@@@P@@@@ @@@@@@ @@@@@@@ ࠠ ࠠ`@@@@@ࠠ @@@@@@ࠠࠠࠠࠠ` ࠀ @P@  @ @@@@ @@ @@P```ࠠ@`@@@@@@@@@@@@@@@@@ @P@  @@ xxࠠ@ @ࠠࠠ@@HHP\T@ @ @ࠠ@ @P @@@pPp@@@ xx $HH$ xx@@ @ ` @PPPPP@@@@H$H(8 8 ( @@@@ࠠ @ࠠ@Pࠠ@ࠠp࠰@ @ @@@@@ @@@@@@@@@pHHHHpPа@ࠠ @ࠠ@ࠠPࠠPpp@Ȉ@ @@ @@@@@  @ @ P  @ (@ @ @@@@@@@@@@@@@@@@@@@p`Pࠠ@ࠠ @ࠠ@ࠠPࠠࠠ@@@@ @@ @ ࠠ ` c8 c Vc5,c:;!> Theater of Cruelty By Terry Pratchett Theater of Cruelty A Discworld short story By Terry Pratchett Copyright Terry Pratchett 1993 It was a fine summer morning, the kind to make a man happy to be alive. And probably the man would have been happier to be alive. He was, in fact, dead. It would be hard to be deader without special training. "Well, now," said Sergeant Colon (Ankh-Morpork City Guard, Night Watch), consulting his notebook, "so far we have cause of death as a) being beaten with at least one blunt instrument b) being strangled with a string of sausages and c) being savaged by at least two animals with big sharp teeth. What do we do now, Nobby?" "Arrest the suspect, Sarge," said Corporal Nobbs, saluting smartly. "Suspect, Nobby?" "Him," said Nobby, prodding the corpse with his boot. "I call it highly suspicious, being dead like that. He's been drinking, too.We could do him for being dead and disorderly." Colon scratched his head. Arresting the corpse offered, of course, certain advantages. But... "I reckon," he said slowly, "that Captain Vimes'll want this one sorted out. You'd better bring it back to the Watch House, Nobby." "And then can we eat the sausages, sarge?" said Corporal Nobbs. It wasn't easy, being the senior policeman in Ankh-Morpork, greatest of cities of the Discworld [*]. There were probably worlds, captain Vimes mused in his gloomier moments, where there weren't wizards (who made locked room mysteries commonplace) or zombies (murder cases were really strange when the victim could be the chief witness) and where dogs could be relied on to do nothingin the night time and not go around chattingto people. Captain Vimes believed in logic, inmuch the same way as a man in a desert believed in ice -- i.e., it was something he really needed, but this just wasn't the world for it. Just once, he thought, it'd be nice to solve something. He looked at the blue-faced body on the slab, and felt a tiny flicker of excitement. There were clues. He'd never seen proper clues before. "Couldn't have been a robber, Captain," saidSergeant Colon. "The reason being, his pockets were full of money. Eleven dollars." "I wouldn't call that full," said Captain Vimes. "It was all in pennies and ha'pennies, sir. I'm amazed his trousers stood the strain. And I have cunningly detected the fact that he was a showman, sir. He had some cards in his pocket, sir. 'Chas Slumber, Children's Entertainer'." "I suppose no one saw anything?" said Vimes. "Well, sir," said Sergeant Colon helpfully, "I told young Constable Carrot to find somewitnesses." "You asked Corporal Carrot to investigate amurder? All by himself?" said Vimes. The sergeant scratched his head. "And he said to me, did I know anyone very old and seriously ill?" And on the magical Discworld, there is always one guaranteed witness to any homicide. It's his job. Constable Carrot, the Watch's youngest member, often struck people as simple. Andhe was. He was incredibly simple, but in thesame way that a sword is simple, or an ambush is simple. He was also possibly the most linear thinker in the history of the universe. He'd been waiting by the bedside of an old man, who'd quite enjoyed the company. And now it was time to take out his notebook. "Now I know you saw something, sir," he said. "You were there." WELL, YES, said Death. I HAVE TO BE, YOU KNOW. BUT THIS ISVERY IRREGULAR. "You see, sir," said Corporal Carrot, "as I understand the law, you are an Accessory After The Fact. Or possibly Before The Fact." YOUNG MAN, I AM THE FACT. "And I am an officer of the Law," said Corporal Carrot. "There's got to be a law, you know." YOU WANT ME TO... ER... GRASS SOMEONE UP? DROP A DIME ON SOMEONE? SING LIKE A PIGEON? NO. NO-ONE KILLED MR. SLUMBER. I CAN'T HELP YOU THERE. "Oh, I don't know, sir," said Carrot, "I think you have." DAMN. Death watched Carrot leave, ducking his head as he went down the narrow stairs ofthe hovel. NOW THEN, WHERE WAS I... "Excuse me," said the wizened old man in the bed. "I happen to be 107, you know. I haven't got all day." AH, YES, CORRECT. Death sharpened his scythe. It was the first time he'd ever helped the police with their enquiries. Still, everyone had a job to do. Corporal Carrot strolled easily around the town. He had a Theory. He'd read a book about Theories. You added up all the clues, and you got a Theory. Everything had to fit.There were sausages. Someone had to buy sausages. And then there were pennies. Normally only one subsection of the human race paid for things in pennies. He called in at a sausage maker. He found a group of children, and chatted to them for a while. Then he ambled back to the alley, where Corporal Nobbs had chalked the outline of the corpse on the ground (colouring it in, and adding a pipe and a walking stick and some trees and bushes in the background --people had already dropped 7p in his helmet). He paid some attention to the heap of rubbish at the far end, and then sat down on a busted barrel. "All right... you can come out now," he said,to the world at large. "I didn't know there were any gnomes left in the world." The rubbish rustled. They trooped out -- thelittle man with the red hat, the hunched back and the hooked nose, the little woman in the mob cap carrying the even smaller baby, the little policeman, the dog with the ruff around its neck, and the very small alligator. Corporal Carrot sat and listened. "He made us do it," said the little man. He had a surprisingly deep voice. "He used to beat us. Even the alligator. That was all he understood, hitting things with sticks. And he used to take all the money the dog Toby collected and get drunk. And then we ran away and he caught us in the alley and started on Judy and the baby and he fell over and --" "Who hit him first?" said Carrot. "All of us!" "But not very hard," said Carrot. "You're all too small. You didn't kill him. I have a very convincing statement about that. So I went and had another look at him. He'd choked to death. What's this?" He held up a little leather disc. "It's a swozzle," said the little policeman. "He used it for the voices. He said ours weren't funny enough." "That's the way to do it!" said the one called Judy. It was stuck in his throat," said Carrot. "Isuggest you run away. Just as far as you can." "We thought we could start a people's co-operative," said the leading gnome. "You know... experimental drama, street theatre,that sort of thing. Not hitting each other with sticks..." "You did that for children?" said Carrot. "He said it was a new sort of entertainment. He said it'd catch on." Carrot stood up, and flicked the swozzle into the rubbish. "People'll never stand for it," he said. "That's not the way to do it." [*] Which is flat and goes through space onthe back of an enormous turtle, and why not... "Theatre of Cruelty" was originally written for the W. H. Smith "Bookcase" magazine. The expanded version reproduced above was later published in the program book for the OryCon 15 convention. This online version of the story is made available on the Net by kind indulgence of the author, who reserves all reproduction and other rights to the story. In his own words: "I don't want to see it in distributedprint anywhere but don't mind people downloading it for their own enjoyment." Thtre de Cruaut Une histoire du Disque-Monde Par Terry Pratchett Copyright Terry Pratchett 1993 C'tait un beau matin d't, du genre rendre un homme heureux d'tre vivant. Et probablement que l'homme aurait t plus heureux vivant. Il tait, en fait, mort. Il serait difficile d'tre plus mort sans entranement spcial. "Bien," dit le sergent Colon (Garde de la Ville d'Anhk-Morpork, Garde Nocturne), en consultant son bloc-notes, "jusqu'ici nous avons comme cause de la mort a) battu avec au moins un instrument contondant b) trangl avec un chapelet de saucisses c) attaqu par au moins deux animaux avec des dents acres. Que faisons-nous maintenant, Nobby?" "On arrte le suspect, Sergent," dit le caporal Nobbs, en saluant promptement. "Suspect, Nobby?" "Lui," dit Nobby, poussant le cadavre de sabotte. "Je le trouve hautement suspect, mort comme cela. Il a bu, aussi. On pourrait l'arrter pour mort et dsordre." Colon se gratta la tte. Arrter le cadavre offrait, bien sr, certains avantages. Mais... "J'imagine," dit-il lentement, "que le capitaine Vimes voudra que tout ceci soit arrang. Vous feriez mieux de le ramener au Poste de Garde, Nobby". "Et aprs est-ce qu'on pourra manger les saucisses, Sergent?" dit le caporal Nobbs. Ce n'tait pas facile, d'tre le doyen des policiers d'Anhk-Morpork, la plus grande ville du Disque-Monde [*]. Il y avait probablement des mondes, rvait le capitaine Vimes dans ses moments les plus sombres, o il n'y avait pas de sorciers (qui rendait les mystres des chambres closes banals) ou de zombies (lescas de meurtre taient vraiment tranges quand la victime pouvait tre le principal tmoin) et o l'on pouvait compter sur les chiens pour ne rien faire pendant la nuit et ne pas se promener et discuter avec les gens. Le capitaine Vimes croyait en la logique, peu prs de la mme manire qu'un homme dans le dsert croit en la glace - autrement dit, c'tait quelque chose dont il avait vraiment besoin, but ce n'tait juste pas le bon monde pour cela. Juste unefois, pensa-t-il, a serait bien de rsoudre quelque chose. Il regarda le corps au visage bleut sur la dalle, et sentit un petit battement d'excitation. Il y avait des indices. Il n'avaitjamais vu d'indices convenables auparavant."a n'aurait pas pu tre un voleur, Capitaine," dit le sergent Colon. "La raison tant que ses poches taient pleines d'argent. Onze dollars." "Je n'appellerais pas cela pleines," dit le capitaine Vimes. "C'tait tout en pennies et demi-pennies, Monsieur. Je suis surpris que ses pantalonsaient tenu le coup. Et j'ai astucieusement dtect le fait que c'tait un homme de spectacle, Monsieur. Il avait quelques cartes dans sa poche, Monsieur. 'Chas Slumber, Animateur pour Enfants'." "Je suppose que personne n'a rien vu?" dit Vimes. "Eh bien, Monsieur," dit le sergent Colon pour se rendre utile, "J'ai dit au jeune Agent Carrot de trouver quelques tmoins." "Vous avez demand au Caporal Carrot d'enquter sur un meurtre? Tout seul?" dit Vimes. Le sergent se gratta la tte. "Et il m'a demand, est-ce que je connais quelqu'un de trs vieux et de gravement malade?" Et sur le magique Disque-Monde, il y a toujours un tmoin garanti de chaque homicide. C'est son job. L'agent Carrot, le plus jeune membre de la Garde, paraissait souvent aux gens comme simple. Et il l'tait. Il tait incroyablement simple, mais de la mme manire qu'une pe est simple, ou qu'une embuscade est simple. Il tait aussi trs probablement le penseur le plus linaire de l'histoire de l'univers. Il avait attendu au chevet d'un vieil homme, qui avait bien apprci sa compagnie. Et maintenant il tait temps de prendre son bloc-notes. "Maintenant je sais que vous avez vu quelque chose, Monsieur," dit-il. "Vous tiezl." EH, QUI, dit la Mort. JE LE DEVAIS, VOUS SAVEZ. MAIS CECI EST TRS CONTRAIRE AUX RGLES. "Vous voyez, Monsieur," dit le caporal Carrot, "Tel que je comprends la loi, vous tes un complice par aide aprs le fait. Ou peut-tre avant le fait." JEUNE HOMME, JE SUIS LE FAIT. "Et je suis un officier de la Loi," dit le caporal Carrot. "Il doit y avoir une loi, vous savez." VOUS VOULEZ QUE JE... EUH... MET QUELQU'UN EN HERBE? QUE JE LCHE UN SOU SUR QUELQU'UN? QUE JE CHANTE COMME UN PIGEON? NON. PERSONNE N'A TU M. SLUMBER. JE NE PEUX PAS VOUS AIDER ICI. "Oh, je ne sais pas, Monsieur," dit Carrot, "Je pense que vous l'avez fait." ZUT. La Mort regarda Carrot partir, baissant la tte en descendant l'troit escalier du taudis. BON, MAINTENANT, O EST-CE QUE J'EN TAIS... "Excusez-moi," dit le vieil homme ratatin dans le lit, "Il se trouve que j'ai 107 ans, vous savez. Je n'ai pas que a faire." AH, OUI, JUSTE. La mort aiguisa sa faux. C'tait la premirefois qu'il aidait la police sur ses enqutes. Cependant, chacun avait son travail faire.Le caporal Carrot dambulait son aise dans la ville. Il avait une Thorie. Il avait luun livre sur les Thories. On additionnait lesindices, et l'on avait une Thorie. Tout devait coller. Il y avait des saucisses. Quelqu'un devait acheter des saucisses. Et puis il y avait despennies. Normalement seule une sous-section de la race humaine payait avecdes pennies. Il passa chez le charcutier. Il trouva un groupe d'enfants, et discuta avec eux un instant. Puis il retourna en flnant dans l'alle, o le caporal Nobbs avait dessin la craie le pourtour du cadavre sur le sol (en le coloriant, et en y ajoutant une pipe et une canne et quelques arbres et buissons en arrire-plan - les gens avaient dj jet 7p dans son casque). Il regarda un peu le tas d'ordures au fond, et s'assit sur un tonneau clat. "D'accord, vous pouvez sortir maintenant," dit-il, la cantonade. "Je ne savais pas qu'ilrestait encore des gnomes dans le monde." Les ordures frmirent. Ils sortirent en groupe - le petit homme avec le chapeau rouge, le bossu et le nez crochu, la petite femme la casquette portant le bb encore plus petit, le petit policier, le chien avec une collerette autour du cou, et le trs petit alligator. Le caporal Carrot s'assit et couta. "Il nous l'a fait faire," dit le petit homme. Il avait une voix tonnamment profonde. "Ilnous battait. Mme l'alligator. C'tait tout cequ'il comprenait, battre des choses avec unbton. Il prenait tout l'argent que le chien Toby rcoltait et devenait saoul. Et puis nous nous sommes enfuis et il nous a rattraps dans l'alle et s'en est pris Judy et le bb et il est tomb et -" "Qui l'a frapp le premier?" dit Carrot. "Nous tous!" "Mais pas trs fort," dit Carrot. "Vous tes tous trop petits. Vous ne l'avez pas tu. J'ai une preuve trs convaincante ce sujet. Alors je suis aller lui jeter un autre coup d'il. Il s'est trangl. Qu'est-ce que ceci?" Il leva un petit disque de cuir. "C'est un zozo," dit le petit policier. "Il l'utilisait pour les voix. Il disait que les ntres n'taient pas assez drles." "C'est comme cela qu'il faut faire!" dit cellequi s'appelait Judy. "C'tait coinc dans sa gorge," dit Carrot. "Je vous suggre de vous enfuir, Aussi loin que vous le pouvez.""Nous pensions que nous pouvions crer une cooprative du peuple," dit le chef gnome. "Vous savez... des pices exprimentales, du thtre de rue, ce genre de choses. Ne pas se battre les uns les autres avec des btons..." "Vous faisiez cela pour les enfants?" dit Carrot. "Il disait que c'tait un nouveau genre de spectacle. Il disait que cela aurait du succs." Carrot se lava et jeta le zozo dans les ordures. "Les gens ne soutiendront jamais ceci," dit-il. "Ce n'est pas comme cale qu'il faut faire." [*] Qui est plat et voyage travers l'espacesur le dos d'une norme tortue, et pourquoipas... "Thtre de Cruaut" a t au dpart crit pour le magazine "Bookcase" de W. H. Smith.La version tendue reproduite ci-dessus futpublie plus tard dans le programme de la convention OryCon 15. Cette version en ligne de l'histoire a t rendue disponible sut le Net grce l'aimable indulgence de l'auteur, qui rservetoute reproduction et autres droits de cettehistoire. En ses propres mots: "Je ne veux pas la voir imprime et distribue o que cesoit mais cela ne me drange pas si les gens la tlchargent pour leur propre plaisir." Traduction: Stphanie "Crooty" Noverraz Theater der Grausamkeit Eine Kurzgeschichte von Terry Pratchett Copyright Terry Pratchett 1993 Es war ein schner Sommermorgen, einer Z*ȣ|4wJ~ȣ|4wx6ȣ|44ȣ|`Gc  c % x!"c / c D=! e> von jenen, an denen man sich freut, am Leben zu sein. Und vermutlich wre der Mann noch glcklicher gewesen, wre er am Leben gewesen. Aber er war tot. Ohne spezielles Training ist es wirklich schwer noch toter zu sein als er . "Nunja", sagte Feldwebel Colon (Ankh-Morpork-Stadtwache, Abteilung Nachtschicht), als er seine Notizen durchsah, "bis jetzt haben wir als Todesursache a) erschlagen von wenigstenseinem stumpfen Werkzeug, b)stranguliert von einer Wrstchenkette und c) grausam zugerichtet von mindestens zwei Tieren mit groen, scharfen Zhnen. Was machen wir jetzt, Nobby?" "Den Verdchtigen verhaften, Feldwebel," antwortete Korporal Nobby, und salutierte schneidig. "Welchen Verdchtigen, Nobby?" "Ihn," sagte Nobby, und stie leicht mit seinem Stiefel gegen den reglosen Krper. "Ich nenne es hchst verdchtig, wenn manso tot ist, wie der da. Auerdem hat er getrunken. Wir knnten ihn wegen Todes undRumlungerei einbuchten." Colon kratzte sich am Kopf. Den Leichnam festzusetzen bot natrlich gewisse Vorteile,aber... "Ich denke," sagte er langsam," da Kapitn Mumm das ganze geklrt haben mchte. Du bringst ihn besser zurck ins Wachhaus, Nobby." "Und knnen wir dann die Wrstchen essen,Feldwebel?", sagte Korporal Nobbes. Es war nicht einfach, oberster Wachmann in Ankh-Morpork, der grten Stadt der Scheibenwelt [1] zu sein. Es gibt vermutlich Welten, sinnierte Kapitn Mumm in manchen trbsinnigen Momenten, ohne Zauberer (die jene Mysterien der verschlossenen Rume alltglich werden lassen) oder Zombies (Mordflle knnen echt seltsam werden, wenn das Opfer gleichzeitig Hauptzeuge ist),und wo man sich darauf verlassen kann, da Hunde des nachts eine ruhige Kugel schieben, und nicht umherlaufen um sich mit Leuten zu unterhalten. Kapitn Mumm glaubte fest an die Logik, ebenso wie jemand, der in der Wste stehend an Eis glaubt. Sie war etwas, da er wirklich brauchte, aber es war einfach nicht ihre Welt. Nur einmal, dachte er, wre es schn, ein Rtsel wirklich zu lsen.Er sah auf die blaugesichtige Leiche hinab, und sprte einen Hauch von begeisternder Aufregung. Da waren Spuren und Hinweise! Nie zuvor hatte er richtige Anhaltspunkte gesehen. "Kann kein Raubberfall gewesen sein, Kapitn," sagte Feldwebel Colon. "Seine Taschen sind angefllt mit Geld. Elf Dollar!" "Ich wrde das nicht als gefllt bezeichnen," entgegnete Mumm. "Es sind alles Pennies und Halbe, Sir. Es erstaunt mich, da seine Hosen der Belastung standgehalten haben. und listigerweise habe ich festgestellt, da es sich bei ihm um einen Schausteller handelt, Sir. Er hatte einige Karten in seiner Tasche.Chas Schlafgut, Kinderunterhalter." "Vermutlich hat niemand etwas gesehen?", fragte Mumm. "Nun ja , Sir," sagte Feldwebel Colon hilfsbereit, "Ich habe den jungen Obergefreiten Karotte damit beauftragt, einige Zeugen zu finden." "Du hast Obergefreiten Karotte damit beauftragt, einen Mord zu untersuchen?" Der Feldwebel kratzte sich am Kopf. "Er wollte nur wissen, ob ich jemand altes,krankes kenne..." Auf der magischen Scheibenwelt gibt es garantiert immer mindestens einen Augenzeugen fr jeden Mord. Das ist quasi sein Job. Obergefreiter Karotte, das jngste Mitglied der Stadtwache, erschien den Leuten oft als sehr einfach. Und genau das war er auch! Er war geradezu unglaublich unkompliziert, und zwar genau auf die Art, in der auch ein Schwert einfach ist, oder ein Hinterhalt. Er war wohl der gradlinigste Denker in der ganzen Geschichte des Universums. Er wartete direkt neben dem Bett eines alten Mannes, der seine Gesellschaft wohl zu schtzen wute. Und jetzt war es an derZeit, sein Notizbuch herauszunehmen. "Ich wei, da sie etwas gesehen haben, Sir.", sagte er. "Sie waren dort!" NUN, JA, sagteTod. ICH MUSSTE ANWESEND SEIN, NICHT WAHR? ABER DIES IST SEHR UNGEWHNLICH. "Sehen sie, Sir," entgegnete nun wieder Karotte "soweit ich das Gesetz verstehe, sind sie ein Helfershelfer, oder gar Mittter." JUNGER MANN, ICH BIN DIE TAT. "Und ich bin ein Vertreter des Gesetzes. Es mu Gesetze geben!" DU WILLST, DASS ICH JEMANDEN... H... HOCHGEHEN LASSE? WILLST, DASS ICH AUSPACKE? MICH ZUM SINGEN BRINGEN? NEIN! NIEMAND TTETE HERRN SCHLAFGUT. ICH KANN DIR NICHT HELFEN. "Oh, ich bin mir nicht sicher," antwortete Karotte, "aber ich glaube, das haben sie bereits." VERDAMMT. Tod schaute zu, wie Karotte die enge Treppe mit eingezogenem Kopf passierte, und die Htte verlies. NUN, WO WAR ICH... "Entschuldigung," sagte der ausgetrocknetealte Mann in seinem Bett. "Ich bin jetzt 107, da hat man nicht mehr den ganzen Tag Zeit." OH, JA, RICHTIG. Tod schrfte seine Sense. Es war das ersteMal, da er der Polizei bei ihren Ermittlungen geholfen hatte. Dennoch mute er seine Pflicht erfllen. Obergefreiter Karotte schlenderte leichtfig durch die Stadt. Er hatte eine Theorie. Einmal hatte er ein Buch ber dieseHypothesen gelesen. Man zhlt all die Hinweise zusammen, und erhlt eine Theorie. Alles mu passen! Da waren Wrstchen. Also mute jemand Wrstchen gekauft haben. Und da waren Pennies. Normalerweise bezahlte nur eine Randgruppe der menschlichen Rasse ihre Verpflichtungen in Pennies. So besuchte er einen Wrstchenmacher, fand eine Gruppe von Kindern, und plauderteeine Weile mit ihnen. Dann ging er zurck zur Gasse, wo KorporalNobbes mittlerweile die Umrisse des Toten mit Kreide aufs Pflaster gezeichnet hatte (und diese hbsch bunt angemalt hatte. Noch eine Pfeife und einen Spazierstock dazu, einige Bume im Hintergrund... Er hatte bereits sieben Pence in seinem Helm gesammelt). Er betrachtete sich einen Haufen Unrat fr eine Weile, und lies sich dann auf einem zerborstenen Fa nieder. "Alles klar... du kannst jetzt rauskommen," rief er der Welt im allgemeinen zu. "Ich wute nicht, da es noch Gnome auf dieser Welt gibt." Im Mll raschelte es. Dann marschierten sieauf -- der kleine bucklige Mann mit rotem Hut und Hakennase, die kleine Frau mit Nachthaube auf dem Kopf, die ein noch kleineres Baby bei sich trug, der kleine Polizist, der Hund mit einem Halsband, und das sehr kleine Krokodil. Obergefreiter Karotte sa da, und lauschte."Er brachte uns dazu, es zu tun," sagte der kleine Mann mit erstaunlich tiefer Stimme. "Oft schlug er uns, sogar das Krokodil. Das war alles was er konnte, mit dem Stock zuschlagen. Und dann nahm er immer all das Geld, da Toby, der Hund gesammelt hatte, um sich zu betrinken. Und wir liefen weg und er stellte uns in der Gasse und fing an Judy und das Baby...." "Wer schlug zuerst zu?", fragte Karotte nur. "Wir alle!" "Aber nicht sehr fest," sagte Karotte. "Ihrseid alle zu klein. Ihr habt ihn nicht umgebracht. Ich habe eine sehr berzeugende Aussage dazu. Also habe ich ihn mir noch einmal angesehen. Er ist erstickt! Was ist das... ?" Karotte hielt eine kleine Lederscheibe in derHand. "Ein Stimmenverzerrer," sagte der kleine Polizist. "Er benutzte sie, weil ihm unsere Stimmen nicht lustig genug waren." "So ist es!", bekrftigte Judy. "Es steckte in seiner Kehle," erklrte Karotte. "Ich schlage vor, ihr lauft weg. Soweit ihr knnt." "Wir knnten anfangen, die Leute zu unterhalten," sagte der Anfhrer der Gnome. "Du weit schon... experimentelles Drama, Straentheater, diese Art von Dingen. Nicht sich gegenseitig mit Stcken zu vermbeln..." "Ihr habt das fr Kinder gemacht?", fragteKarotte. "Schlafgut hielt dies fr eine neue Form der Unterhaltung. Die Leute wrden es mgen!" Karotte stand auf und schnippte den Verzerrer mitten in den restlichen Mll. "Den Leuten wird so was niemals gefallen,"sagte er. "das ist nicht der richtige Weg!" [1] Sie ist flach und fliegt auf dem Rcken einer riesigen Schildkrte durch All. Warum nicht? Theater der Grausamkeit (Theatre of cruelty) wurde ursprnglich fr das W.H. Smith "Bookcase" Magazin geschrieben. Die hier vorliegende erweiterte Version wurde spter im Programmheft der "OryCon 15"-Tagung abgedruckt. Diese Online-Version der Geschichte wurde durch die freundliche Untersttzung des Autors mglich gemacht, der weiterhin alle Rechte der Vervielfltigung usw. behlt. In seinen eigenen (bersetzten) Worten: "Ich mchte das Ding niemals in irgendeinem Buch oder Heft abgedruckt vorfinden, aber die Leute knnen es sich gerne zur eigenen Unterhaltung runterladen. bersetzt von: Hemsuth Grymhetens Teater En novell om Skivvrlden Av Terry Pratchett Copyright Terry Pratchett 1993 Det var en vacker sommarmorgon, av det slag som gr att man r glad att vara vid liv. Och antagligen hade mannen varit gladare ver att vara vid liv. Han var, faktiskt, dd. Det hade varit svrt att vara mera dd utan srskild utbildning. "Jaha", sa sergeant Kolon (Ankh-Morporks stadsvakt, nattdetaljen) och rdfrgade sinanteckningsbok. "S lngt har vi ddsorsaken som a) blivit slagen med minst ett trubbigt freml b) blivit strypt med en korvrad och c) blivit angripen av minst tv djur med stora vassa tnder. Vad gr vi nu,Nobby?" "Griper den misstnkte, schassen", sa furir Nobbs och gjorde en snitsig honnr. "Den misstnkte, Nobby?" "Han", sa Nobby och petade p liket med sin fot. "Jag tycker det verkar hgst misstnkt, att vara dd p det dr viset. Han har druckit ocks. Vi skulle kunna gripahonom fr att vara en dd fridstrare." Kolon kliade sig i huvudet. Att gripa liket erbjd, givetvis, vissa frdelar. Men... "Jag tror", sa han sakta, "att kapten Vimesvill att vi lser den hr. Det r bst att du tar med liket tillbaka till Vakthuset, Nobby.""Och kan vi ta korvarna sen, schassen?", sa furir Nobbs. Det var inte ltt att vara hgste chef fr polisen i Ankh-Morpork, strst av alla Skivvrldens stder. Det fanns antagligen stder, grubblade kapten Vimes i sina dystrare stunder, dr det inte fanns trollkarlar (som gjorde lsta-rummet-mysterier till vardagsmat) eller zombier (mordfall blev riktigt mrkliganr offret kunde vara huvudvittne) och drman kunde rkna med att hundar inte gjorde ngot p ntterna och inte gick runt och smpratade med folk. Kapten Vimes trodde p logik, p samma stt som en manien ken tror p is - dvs, det var ngot han verkligen behvde, men det hr var helt enkelt inte rtt vrld fr det. Bara en enda gng, tnkte han, vore det trevligt att lsa ett fall. Han sg p det blansiktade liket p britsen och knde en liten ilning av upphetsning. Detfanns ledtrdar. Han hade aldrig sett ordentliga ledtrdar frut. "Kan inte ha varit en rnare, kapten", sa sergeant Kolon. "Hans fickor var fulla av pengar. Elva daler." "Det kallar inte jag fulla", sa kapten Vimes."Det var i ettringar, kapten. Jag r frvnad ver att hans byxor hll. Och jag har listigt lagt mrke till att han var underhllare, kapten. Han hade ngra kort i fickan, kapten. 'Kalle Slummer, underhllarefr barn'." "Jag antar att ingen har sett ngot?", sa Vimes. "Tja, kapten", sa sergeant Kolon hjlpsamt,"jag sa t unge konstapel Morot att hitta ngra vittnen." "Du bad furir Morot att utreda ett mord? Helt ensam?", sa Vimes. Sergeanten kliade sig i huvudet. "Och d frgade han mig om jag knde ngon som var mycket gammal och allvarligtsjuk." Och p den magiska Skivvrlden, s finns det en som garanterat alltid bevittnar varjemord. Det r hans jobb. Alla tyckte att konstapel Morot, Vaktens yngste medlem, verkade okomplicerad. Det var han ocks. Han var otroligt okomplicerad, men p samma vis som ett svrd r okomplicerat, eller ett bakhll r okomplicerat. Han var ocks den kanske mest linjre tnkaren i universums historia.Han hade vntat vid en gammal mans sjuksng. Den gamle hade tyckt om sllskapet. Och nu var det dags att ta fram sitt anteckningsblock. "Jag vet att ni sg ngot, herrn", sa han. "Ni var dr." TJA, JO, sa Dden. DET MSTE JAG VARA, VETDU. MEN DETTA R HGST OVANLIGT. "Ni frstr, herrn", sa furir Morot, "om jag frstr lagen rtt, s r ni Hjlp Efter Hndelsen. Eller mjligen Fre Hndelsen." UNGE MAN, JAG R HNDELSEN. "Och jag r en lagens tjnare", sa furir Morot. "Lagen mste finnas, vet ni." NI VILL ATT JAG SKA... H... TJALLA P NGON? SKVALLRA? SJUNGA UT? NEJ. INGENDDADE HERR SLUMMER. JAG KAN INTE HJLPA DIG DR. "Jag vet inte det, herrn", sa Morot. "Jag tror att ni redan har hjlpt mig." TUSAN. Dden sg p nr Morot hukade sig medan han gick nerfr den smala trappan. VAR VAR JAG NU D... "Urskta mig", sa den rynkige gamle mannen i sngen. "Jag rkar faktiskt vara 107. Jag har inte hela dagen p mig." AH, JUST DET, HELT RIKTIGT. Dden vssade sin lie. Det var frsta gngen han hade hjlpt till i en polisunderskning. Men alla hade sitt jobb att gra. Furir Morot promenerade lugnt omkring i staden. Han hade en Teori. Han hade lst bcker om Teorier. Om man lade ihop alla ledtrdar, fick man en Teori. Allt mste passa ihop. Det fanns korvar. Korvar mste kpas av ngon. Och s fanns det ettringar. I normalfall betalade bara en enda underavdelning av den mnskliga rasen i ettringar. Han gjorde ett besk hos en korvmakare. Han hittade en grupp barn, och smpratade med dem en stund. Sedan gick han tillbaka till grnden, dr furir Nobbs gjort en kritkontur av liket (och frglagt den, och lagt till en pipa och en kpp och trd och buskar i bakgrunden -- han hade redan ftt sju re i sin hjlm). Han lade mrke till skrphgen i grndens bortre nda, och satte sig ner p en trasig tunna. "Ni kan komma ut nu", sa han till vrlden i stort. "Jag visste inte att det fanns ngra tomtar kvar." Skrpet rrde p sig. De marscherade ut -- den kutryggige, kroknste lille mannen i rdhatt, den perukkldda lilla kvinnan som bar ett nnu mindre spdbarn, den lille polisen, hunden med krs och den vldigt lilla alligatorn. Furir Morot satt stilla och lyssnade. "Han tvingade oss", sa den lille mannen. Hans rst var frvnansvrt djup. "Han slog oss allihop, till och med alligatorn. Det var det enda han frstod sig p, att sl p saker med kppar. Och han tog alla pengar som Toby, hunden, fick ihop och sp sig fullp dem. Och sen rymde vi och han hann ifatt oss i grnden och brjade sl p Ellen och barnet och han ramlade och --" "Vem slog frst?", frgade Morot. "Allihop!" "Men inte srskilt hrt", sa Morot. "Ni r fr sm. Ni ddade honom inte. Jag har ftt ett mycket trovrdigt vittnesml om den saken. S jag gick och tittade p honomen gng till. Han kvvdes till dds. Vad r detta fr ngot?" Han hll upp en liten lderskiva. "Det r en swozzle", sa den lille polisen. "Han anvnde den fr att f till rsterna. Han sa att vra inte var lustiga nog." "Det r s man gr!", sa hon som kallades Ellen. "Den satt fast i hans hals", sa Morot. "Jag freslr att ni springer er vg. S lngt bort ni kan." "Vi tnkte att vi kunde starta ett folkets kooperativ", sa ledartomten. "Du vet, experimentdrama, gatuteater, sdant. Inte sl varandra med kppar..." "Gjorde ni det fr barn?", sa Morot. "Han sa att det var ett nytt slags underhllning. Han sa att det skulle bli populrt." Morot reste sig och kastade swozzlen i skrphgen. "Det kommer folk aldrig att acceptera", sa han. "Det r inte s man gr." "Grymhetens teater" skrevs ursprungligen fr W.H. Smith-tidningen Bookcase. Den utkade versionen, som terfinns ovan, publicerades senare i foldern fr OryCon 15. Denna version av berttelsen r tillgnglig p ntet genom frfattarens goda vilja, som bibehller alla reproduktions- och andra rttigheter till berttelsen. Med hans egna ord: "Jag vill inte se den distribuerad itryckt form ngonstans, men det gr mig inget om folk laddar ner den fr sin egen skull." versatt av: Patrik Teatro de la Crueldad Una historia corta del Mundo Disco Por Terry Pratchett Copyright Terry Pratchett 1993 Era una estupenda maana verano, de las que hace sentir feliz a un hombre de estar vivo, y probablemente este hombre se habra sentido ms feliz de estar vivo, de Z*ȣ|4wJ~ȣ|4wx6ȣ|44|j|jyPcf.ce cO-ic;hecho estaba muerto, sera difcil estar ms muerto sin un entrenamiento especial. "Pues, bien", dijo el Sargento Colon (Guardia de la cd de Ankh-Morpork, Turno de la Noche), consultando su cuaderno de notas, "hasta ahora tenemos como causa demuerte a) ser golpeado con un instrumento brusco b) estrangulado con una tira de salchichas c) ser masacrado por lo menos por dos animales con grandes dientes afilados. Qu hacemos ahora, Nobby?". "Arrestamos al sospechoso, Sargento" dijo el Alguacil Nobbs, saludando inteligentemente. "Cual sospechoso Nobby?". "El ", dijo Nobby, empujando el cadver con su bota, "yo dira que muy sospechoso,siendo asesinado de esa forma, adems de haber estado tomando, podramos arrestarlo por muerto y escandaloso". Colon se rasco la cabeza, arrestar al cadver ofreca, por supuesto ciertas ventajas, pero... "Considero", dijo lentamente, "que el Capitan Vimes querr este caso resuelto, trigalo de vuelta a la puesto de Vigilancia, Nobby". "Y entonces nos podremos comer las salchichas Sargento? " dijo el Alguacil Nobbs. Era difcil ser el Jefe policiaco de Ankh-Morpork, la cd mas importante del Mundo Disco [*]. Habra probablemente mundos, soaba el Capitn Vimes en sus momentos ms sombros, donde no existan los brujos (quien hicieron comunes los misterios a puerta cerrada) o zombies (los casos de asesinato realmente extraos donde la vctima podra ser el principal testigo) y donde se poda confiar que los perros no haran nada de noche y no andan por ah platicando con la gente. El Capitn Vimes crea en la lgica, muy similarmente como un hombre en un desierto cree en el hielo - - p. ej., era algo que realmente necesitaba, pero el mundo no era el indicado para ello, simplemente por una ocasin, pensaba, seria agradable resolver algo. Miro el cadver con la cara azul sobre la losa, y sinti un cosquilleo de excitacin, haba pistas, nunca antes haba visto pistasapropiadas. "No pudo haber sido un ladrn, Capitn", dijo el Sargento Colon, "por la razn de que sus bolsillos estaban llenos dedinero, Once dlares". "Yo no llamara a eso llenos", dijo el Capitn Vimes. "Era todos en moneditas y monadas, Seor,estoy sorprendido que sus pantalones soportaran el peso, y he detectado hbilmente el hecho de que l era un hombre de espectculo, Seor, tenia algunas tarjetas en su bolsillo, Seor. 'ChasSlumber, Artista de Nios' ". "Supongo que nadie vio nada?" dijo Vimes. "Bueno, Seor",dijo el Sargento Colon servicialmente, "le ordene al joven de Alguacil Zanahoria que encontrara algunos testigos". "Usted pidi al Alguacil Zanahoria que investigara un asesinato? Por s mismo?" dijo Vimes. El sargento se rasco la cabeza. "Y me dijo, Conoces a alguien muy anciano y gravemente enfermo?". Y en el Magico Mundo Disco, est siempre garantizado la presencia de un testigo, es su trabajo. El Alguacil Zanahoria, el miembro ms jovende la guardia, frecuentemente era percibidopor la gente como simple, y lo era, era increblemente simple, pero del mismo modoque una espada es simple, o una emboscadaes simple. Era tambin posiblemente el pensador ms lineal en la historia del universo. Haba esperado al lado de la cama del anciano, quien haba disfrutado bastante dela compaa y ahora era tiempo de sacar su libreta de apuntes. "Se que usted vio algo, Seora", dijo, "Usted estaba ah". BUENO, PUES SI, dijo La Muerte. YO TENGO QUE ESTAR AHI, COMO USTED SABE, PERO ESTASITUACION ES BASTANTE IRREGULAR. "Ver usted, Seora", dijo el Alguacil Zanahoria," como entiendo a la ley, usted es un Accesorio despus de La Accin, o posiblemente antes de La Accin". JOVENCITO, YO SOY LA ACCION. "Y Yo un oficial de la Justicia", dijo el Alguacil Zanahoria, "debe existir la ley, sabe". USTED QUIERE QUE YO... ER... ECHE TIERRA SOBRE ALGUIEN? BAJE LOS BONOS DE ALGUIEN? CANTE COMO UN PICHON? NO. NADIE-UNO HA MATADO AL SR. SLUMBER. YO NO PUEDO AYUDARLO CON ESTO. "Oh, no s por que Seora", dijo Zanahoria "pero creo que ya lo hizo". MALDICION. La muerte vio partir a Zanahoria agachado su cabeza conforme bajaba las estrechas escaleras de la cabaa. AHORA BIEN, EN QUE ESTABA... " Me disculpa", dijo el mustio anciano en el lecho "tengo 107 aos sabe, no tengo todo el da". AH, SI, CORRECTO. La muerte afilo su guadaa, era la primeravez que haba ayudado a los policas con sus investigaciones, despus de todo , todos tienen un trabajo que hacer. El Alguacil Zanahoria vag alrededor el pueblo, tenia una Teora, haba ledo un libro acerca de las Teoras, conjunte todas las pistas y obtendrs una Teora, todo tenia que encajar. Haba salchichas, alguien tuvo que comprar salchichas y luego entonces haba moneditas. Normalmente solo una subseccin la raza humana paga las cosas con moneditas. Se entrevisto con un carnicero elaborador de salchichas y luego encontr un grupo de nios y charl con ellos por un buen rato. Despus camino de regreso al callejn, donde el Alguacil Nobbs haba dibujado con tiza el contorno del cadver sobre el terreno (colorendolo, agregndole una pipa, bastn y algunos rboles y arbustos en el fondo - - la gente haba dejado ya 7 monedas en su casco), se percat de la pilade escombro al final de callejn, y se senten un barril maltratado. "Muy bien... pueden salir ya", dijo en voz alta, "no sabia que existiesen todava gnomos en este mundo". El escombro reson y salieron en bola - - elenanito con sombrero rojo, joroba y la nariz enganchada, la enanita encapuchada con un beb mas pequeo aun, el pequeo polica, el perro con la escarola alrededor su pescuezo y un caimn muy pequeo. El Alguacil Zanahoria se sent y los escuch."l nos forz a hacerlo ", dijo el enanito, tenia una voz sorprendentemente profunda,"seguido nos golpeaba, hasta el caimn, eratodo lo que el entenda, golpear cosas con palos. Siempre tomaba el dinero que el perro Toby colectaba y se emborrachaba y despus decidimos escapar y nos atrapo en el callejn y comenz sobre Judy y el beb y se cay y --" "Quien lo golpeo primero?" dijo Zanahoria. "Todos nosotros!". "Pero no muy duro", dijo Zanahoria "son demasiado pequeos, no fueron ustedes, tengo una declaracin muy convincente acerca de eso, as que regrese y lo examine de nuevo, se haba atragantado hasta morir, qu es esto?". Sosteniendo enel aire un disco pequeo de cuero. "Es un swozzle", dijo polica pequeo "Lo usaba para hacer las voces, dijo que las nuestras no eran lo suficientemente cmicas". "Es la manera para hacerlo!" dijo la llamada Judy. "Se le ator en su garganta", dijo Zanahoria "les sugiero huyan, tan lejos como les sea posible". "Habamos pensado en crear una Compaa de Opera Popular", dijo el gnomo principal. "Usted sabe... drama experimental, teatro en la calle, ese tipo de cosas, nada de darse de palos uno al otro...". "Actuaban eso para los nios? " dijo Zanahoria. "Dijo era un nuevo tipo de entretenimiento, que se pondra de moda". Zanahoria se pusode pie y lanzo el swozzle al escombro. "La gente no lo soportara", dijo "no es la manera de hacerlo". [*] Que es plano y va por el espacio en el dorso de una tortuga enorme, y por qu no... "Teatro de la Crueldad" se escribi originalmente para la revista W. H. Smith "Bookcase". La versin ampliada aqui reproducida se public tiempo despues en ellibro de programa para la convencin OryCon 15. Esta versin publicada en linea de la historia se hizo disponible en la Red graciasa la generosidad del autor, quien se reserva todo tipo de derechos de reproduccin y demas derechos de la historia. En sus propias palabras: "No quiero que esta historia sea distribuida por medio impreso en ningun lugar, pero las personas podran bajarla para su deleite personal". Traducido por: Jorge E. Mora Tordecillas Teatro di crudelta' Un racconto del Mondodisco Di Terry Pratchett Copyright Terry Pratchett 1993 Era una bella mattina d'estate, del genere che fa un uomo felice di essere vivo. E probabilmente l'uomo sarebbe stato piu' felice di essere vivo. Era, in effetti, morto.Sarebbe stato difficile essere piu' morto senza un allenamento specifico. "Bene, ora," disse il Sergente Colon (PoliziaCivica di Ankh-Morpork, Guardia Notturna), consultando il suo taccuino, "finora abbiamocausa di morte per a) essere stato percosso da almeno un oggetto contundente b) essere stato strangolato con una fila di salsicce e c) essere stato aggredito da almeno due animali con grossi denti affilati.Cosa facciamo ora, Nobby?" "Arrestiamo il sospetto, Serge'," disse il Caporale Nobbs, facendo brillantemente il saluto. "Sospetto, Nobby?" "Lui," disse Nobby, sospingendo il cadaverecon lo stivale. "Lo chiamo altamente sospetto, essere morto a quel modo. Aveva bevuto, anche. Potremmo beccarlo per essere morto e molesto." Colon si gratto' la testa. Arrestare il cadavere offriva, certo, alcuni vantaggi. Ma... "Immagino," disse lentamente, "che il Capitano Vimes vorra' che ci facciamo qualcosa. Faresti meglio a riportarlo al Comando della Guardia, Nobby." "E dopo possiamo mangiare le salsicce, Serge'?" disse il Caporale Nobbs. Non era facile, essere il poliziotto anziano ad Ankh-Morpork, la piu' grande delle citta' del Mondodisco [*] C'erano probabilmente mondi, almanaccava ilCapitano Vimes nei suoi momenti piu' cupi, dove non c'erano maghi (che facevano dei delitti della camera chiusa semplici luoghi comuni) o zombie (i casi di omicidio erano veramente strani quando la vittima poteva essere il testimone principale) e dove ci si poteva fidare dei cani per non fare nulla di notte e non andare in giro chiacchierando con la gente. Il Capitano Vimes credeva nella logica, molto allo stesso modo in cui un uomo nel deserto credeva al ghiaccio -- "id est", era qualcosa di cui aveva davvero bisogno, ma quello non era proprio il mondogiusto. Solo una volta, pensava, sarebbe stato carino risolvere qualcosa. Guardo' la faccia blu del corpo sul bancone, e avverti' un sottile fremito di eccitazione. C'erano indizi. Non aveva mai visto dei veri indizi prima. "Non puo' essere stato un rapinatore, Capitano," disse il Sergente Colon. "Per via che, le sue tasche erano piene di dollari. Undici dollari." "Non lo chiamerei piene," disse il Capitano Vimes. "Erano tutti penny e mezzi penny, signore. Mi meraviglio che i suoi calzoni sostenessero la tensione. E ho astutamente rilevato il fatto che era un uomo di spettacolo, signore. Aveva dei bigletti in tasca, signore. 'Chas Slumber, Intrattenimenti Per Bambini'." "Suppongo che nessuno abbia visto niente?" disse Vimes. "Be', signore," disse il Sergente Colon volonterosamente, "ho detto al giovane Agente Carrot di trovare qualche testimone." "Ha chiesto al Caporale Carrot di investigare un omicidio? Tutto da solo?" disse Vimes. Il sergente si gratto' la testa. "E lui mi ha detto, conoscevo qualcuno molto vecchio e seriamente malato?" E sul magico Mondodisco, c'e' sempre un testimone garantito di qualsiasi omicidio. E' il suo lavoro. L'Agente Carrot, il membro piu' giovane della Guardia, spesso colpiva la gente perche' era semplice. E lo era. Era incredibilmente semplice, ma nello stesso modo in cui una spada e' semplice, o un imboscata e' semplice. Era forse il pensatore piu' lineare della storia dell'universo. Era stato ad aspettare a fianco al letto di un vecchio, che si era abbastanza goduto lacompagnia. Ed ora era ora di tirar fuori il suo taccuino. "Ora, io so che avete visto qualcosa signore," disse. "Eravate la'." BE, SI', dissela Morte. DEVO ESSERCI, SAI. MA QUESTO E' MOLTO IRREGOLARE. "Vede, signore," disse il Caporale Carrot, "come vedo io la legge, voi siete un Complice Dopo Il Fatto. O forse Prima Del Fatto." GIOVANOTTO, IO SONO IL FATTO. "E io sono un ufficiale della Legge," disse ilCaporale Carrot. "Deve esserci una legge, sa." E TU VUOI CHE IO... ER... FACCIA LE SCARPE A QUALCUNO? BUTTI UN OCCHIO SU QUALCUNO? CANTI COME UN FRINGUELLO? NO. NESSUNO HA UCCISO MR. SLUMBER. LI' NON POSSO AIUTARTI. "Oh non so, signore, " disse Carrot, "pensoche lei lo abbia fatto." CAVOLO. La Morte guardo' Carrot andarsene, abbassando la testa mentre scendeva le strette scale del tugurio. ALLORA, DOV'ERO RIMASTO... "Mi scusi", disse l'avvizzito vecchio nel letto. "Io avrei 107 anni, sa. Non ho tutto ilgiorno." AH, SI', CORRETTO. La Morte affilo' la sua falce. Era la prima volta che avesse mai aiutato la polizia nelle sue indagini. Eppure, ognuno aveva un lavoro da fare. Il Caporale Carrot girava facilmente per la citta'. Egli aveva una Teoria. Aveva letto un libro sulle Teorie. Sommavi tutti gli indizi, e avevi una Teoria. Tutto doveva combaciare. C'erano le salsicce. Qualcuno doveva comprare le saslicce. E c'erano i penny. Normalmente solo una sottosezione della razza umana pagava le cose in penny. Entro'in un negozio di salsicce. Trovo' un gruppo di bambini, e chiacchiero' con loro per un po'. Poi torno' lemme lemme verso il vicolo, dove il Caporale Nobbs aveva tracciato il contorno in gesso del cadavere sul selciato (colorandolo all'interno, e aggiungendo una pipa e un bastone da passeggio e qualche albero e cespuglio sullo sfondo -- la gente aveva gia' lasciato 7 penny nel suo elmetto).Presto' qualche attenzione al mucchio di spazzatura al capo opposto, e poi si sedettesopra un barile rotto. "Va bene... potete venir fuori ora," disse, al mondo in genere. "Non sapevo che ci fossero piu' gnomi rimasti nel mondo." La spazzatura si smosse. Uscirono intruppati -- il piccolo uomo col cappello rosso, la schiena gobba e il naso a becco, la piccola donna con la cuffietta che portava il bimbo anche piu' piccolo, il piccolo poliziotto, il cane col collarino attorno al collo, e il molto piccolo alligatore.Il Caporale Carrot si sedette e ascolto'. "Ce lo faceva fare lui," disse il piccolo uomo. Aveva una voce sorprendentemente profonda. "Ci picchiava. Anche l'alligatore. Era tutto quel che capiva, colpire cose col bastone. E prendeva tutti i soldi che il cane Toby raccoglieva e ci si ubriacava. E allora siamo corsi via e ci ha preso nel vicolo e hacominciato con Judy e il piccolo ed e' cadutoe --" "Chi l'ha colpito per primo?" disse Carrot. "Tutti noi!" "Ma non molto forte," disse Carrot. "Siete tutti troppo piccoli. Non l'avete ucciso voi. Ho un parere molto convincente in proposito. Cosi' sono adato a dargli un'altra occhiata. Si e' soffocato a morte. Cos'e' questo?" Tenne alto un piccolo disco di pelle. "E' un fischietto," disse il piccolo poliziotto."Lo usava per le voci. Diceva che le nostre non erano abbastanza divertenti." "Ecco come si fa!" disse quella chiamata Judy. "L'aveva incastrato in gola," disse Carrot. "Vi suggerisco di correre via. Giusto tanto lontano quanto potete." "Si pensava di poter cominciare una cooperativa popolare," disse il capo gnomo. "Sa... commedia sperimentale, teatro di strada, quel tipo di cose. Non picchiarci unocon l'altro coi bastoni..." "Lo facevate quello per i bambini?" disse Carrot. "Aveva detto che era un nuovo tipo di intrattenimento. Diceva che avrebbe preso."Carrot si alzo' in piedi, e getto' il fischiettonella spazzatura. "Alla gente non andra' mai," disse. "Non e' cosi' che si fa." [*]Che e' piatto e attraversa lo spazio sul dorso di un'enorme testuggine, e perche' no... Teatro di crudelt" stato scritto in origine per la rivista "Bookcase" di W. H. Smith. La versione espansa sopra riprodotta stata pubblicata in seguito nel programmadella convention OryCon 15. Questa versione online della storia resa disponibile in Rete per gentile indulgenza dell'autore, che si riserva tutti i diritti di riproduzione ed altro. Con le sue parole: "Non voglio vederla distribuita in stampa danessuna parte, ma non m'importa che la gente la scarichi per proprio divertimento. Tradotto da: Paolo "Duefiori" Comunian ivo, de Z*ȣ|4wJ~ȣ|4wx6ȣ|44|j|jywBwB echo estaba muerto, sera difcil estar ms muerto sin un entrenamiento especial. "Pues, bien", dijo el Sargento Colon (Guardia de la cd de Ankh-Morpork, Turno de la Noche), consultando su cuaderno de notas, "hasta ahora tenemos como causa demuerte a) ser golpeado con un instrumento brusco b) estrangulado con una tira de salchichas c) ser masacrado por lo menos por dos animales con grandes dientes afilados. Qu hacemos ahora, Nobby?". "Arrestamos al sospechoso, Sargento" dijo el Alguacil Nobbs, saludando inteligentemente. "Cual sospechoso Nobby?". "El ", dijo Nobby, empujando el cadver con su bota, "yo dira que muy sospechoso,siendo asesinado de esa forma, adems de haber estado tomando, podramos arrestarlo por muerto y escandaloso". Colon se rasco la cabeza, arrestar al cadver ofreca, por supuesto ciertas ventajas, pero... "Considero", dijo lentamente, "que el Capitan Vimes querr este caso resuelto, trigalo de vuelta a la puesto de Vigilancia, Nobby". "Y entonces nos podremos comer las salchichas Sargento? " dijo el Alguacil Nobbs. Era difcil ser el Jefe policiaco de Ankh-Morpork, la cd mas importante del Mundo Disco [*]. Habra probablemente mundos, soaba el Capitn Vimes en sus momentos ms sombros, donde no existan los brujos (quien hicieron comunes los misterios a puerta cerrada) o zombies (los casos de asesinato realmente extraos donde la vctima podra ser el principal testigo) y donde se poda confiar que los perros no haran nada de noche y no andan por ah platicando con la gente. El Capitn Vimes crea en la lgica, muy similarmente como un hombre en un desierto cree en el hielo - - p. ej., era algo que realmente necesitaba, pero el mundo no era el indicado para ello, simplemente por una ocasin, pensaba, seria agradable resolver algo. Miro el cadver con la cara azul sobre la losa, y sinti un cosquilleo de excitacin, haba pistas, nunca antes haba visto pistasapropiadas. "No pudo haber sido un ladrn, Capitn", dijo el Sargento Colon, "por la razn de que sus bolsillos estaban llenos dedinero, Once dlares". "Yo no llamara a eso llenos", dijo el Capitn Vimes. "Era todos en moneditas y monadas, Seor,estoy sorprendido que sus pantalones soportaran el peso, y he detectado hbilmente el hecho de que l era un hombre de espectculo, Seor, tenia algunas tarjetas en su bolsillo, Seor. 'ChasSlumber, Artista de Nios' ". "Supongo que nadie vio nada?" dijo Vimes. "Bueno, Seor",dijo el Sargento Colon servicialmente, "le ordene al joven de Alguacil Zanahoria que encontrara algunos testigos". "Usted pidi al Alguacil Zanahoria que investigara un asesinato? Por s mismo?" dijo Vimes. El sargento se rasco la cabeza. "Y me dijo, Conoces a alguien muy anciano y gravemente enfermo?". Y en el Magico Mundo Disco, est siempre garantizado la presencia de un testigo, es su trabajo. El Alguacil Zanahoria, el miembro ms jovende la guardia, frecuentemente era percibidopor la gente como simple, y lo era, era increblemente simple, pero del mismo modoque una espada es simple, o una emboscadaes simple. Era tambin posiblemente el pensador ms lineal en la historia del universo. Haba esperado al lado de la cama del anciano, quien haba disfrutado bastante dela compaa y ahora era tiempo de sacar su libreta de apuntes. "Se que usted vio algo, Seora", dijo, "Usted estaba ah". BUENO, PUES SI, dijo La Muerte. YO TENGO QUE ESTAR AHI, COMO USTED SABE, PERO ESTASITUACION ES BASTANTE IRREGULAR. "Ver usted, Seora", dijo el Alguacil Zanahoria," como entiendo a la ley, usted es un Accesorio despus de La Accin, o posiblemente antes de La Accin". JOVENCITO, YO SOY LA ACCION. "Y Yo un oficial de la Justicia", dijo el Alguacil Zanahoria, "debe existir la ley, sabe". USTED QUIERE QUE YO... ER... ECHE TIERRA SOBRE ALGUIEN? BAJE LOS BONOS DE ALGUIEN? CANTE COMO UN PICHON? NO. NADIE-UNO HA MATADO AL SR. SLUMBER. YO NO PUEDO AYUDARLO CON ESTO. "Oh, no s por que Seora", dijo Zanahoria "pero creo que ya lo hizo". MALDICION. La muerte vio partir a Zanahoria agachado su cabeza conforme bajaba las estrechas escaleras de la cabaa. AHORA BIEN, EN QUE ESTABA... " Me disculpa", dijo el mustio anciano en el lecho "tengo 107 aos sabe, no tengo todo el da". AH, SI, CORRECTO. La muerte afilo su guadaa, era la primeravez que haba ayudado a los policas con sus investigaciones, despus de todo , todos tienen un trabajo que hacer. El Alguacil Zanahoria vag alrededor el pueblo, tenia una Teora, haba ledo un libro acerca de las Teoras, conjunte todas las pistas y obtendrs una Teora, todo tenia que encajar. Haba salchichas, alguien tuvo que comprar salchichas y luego entonces haba moneditas. Normalmente solo una subseccin la raza humana paga las cosas con moneditas. Se entrevisto con un carnicero elaborador de salchichas y luego encontr un grupo de nios y charl con ellos por un buen rato. Despus camino de regreso al callejn, donde el Alguacil Nobbs haba dibujado con tiza el contorno del cadver sobre el terreno (colorendolo, agregndole una pipa, bastn y algunos rboles y arbustos en el fondo - - la gente haba dejado ya 7 monedas en su casco), se percat de la pilade escombro al final de callejn, y se senten un barril maltratado. "Muy bien... pueden salir ya", dijo en voz alta, "no sabia que existiesen todava gnomos en este mundo". El escombro reson y salieron en bola - - elenanito con sombrero rojo, joroba y la nariz enganchada, la enanita encapuchada con un beb mas pequeo aun, el pequeo polica, el perro con la escarola alrededor su pescuezo y un caimn muy pequeo. El Alguacil Zanahoria se sent y los escuch."l nos forz a hacerlo ", dijo el enanito, tenia una voz sorprendentemente profunda,"seguido nos golpeaba, hasta el caimn, eratodo lo que el entenda, golpear cosas con palos. Siempre tomaba el dinero que el perro Toby colectaba y se emborrachaba y despus decidimos escapar y nos atrapo en el callejn y comenz sobre Judy y el beb y se cay y --" "Quien lo golpeo primero?" dijo Zanahoria. "Todos nosotros!". "Pero no muy duro", dijo Zanahoria "son demasiado pequeos, no fueron ustedes, tengo una declaracin muy convincente acerca de eso, as que regrese y lo examine de nuevo, se haba atragantado hasta morir, qu es esto?". Sosteniendo enel aire un disco pequeo de cuero. "Es un swozzle", dijo polica pequeo "Lo usaba para hacer las voces, dijo que las nuestras no eran lo suficientemente cmicas". "Es la manera para hacerlo!" dijo la llamada Judy. "Se le ator en su garganta", dijo Zanahoria "les sugiero huyan, tan lejos como les sea posible". "Habamos pensado en crear una Compaa de Opera Popular", dijo el gnomo principal. "Usted sabe... drama experimental, teatro en la calle, ese tipo de cosas, nada de darse de palos uno al otro...". "Actuaban eso para los nios? " dijo Zanahoria. "Dijo era un nuevo tipo de entretenimiento, que se pondra de moda". Zanahoria se pusode pie y lanzo el swozzle al escombro. "La gente no lo soportara", dijo "no es la manera de hacerlo". [*] Que es plano y va por el espacio en el dorso de una tortuga enorme, y por qu no... "Teatro de la Crueldad" se escribi originalmente para la revista W. H. Smith "Bookcase". La versin ampliada aqui reproducida se public tiempo despues en ellibro de programa para la convencin OryCon 15. Esta versin publicada en linea de la historia se hizo disponible en la Red graciasa la generosidad del autor, quien se reserva todo tipo de derechos de reproduccin y demas derechos de la historia. En sus propias palabras: "No quiero que esta historia sea distribuida por medio impreso en ningun lugar, pero las personas podran bajarla para su deleite personal". Traducido por: Jorge E. Mora Tordecillas Teatro di crudelta' Un racconto del Mondodisco Di Terry Pratchett Copyright Terry Pratchett 1993 Era una bella mattina d'estate, del genere che fa un uomo felice di essere vivo. E probabilmente l'uomo sarebbe stato piu' felice di essere vivo. Era, in effetti, morto.Sarebbe stato difficile essere piu' morto senza un allenamento specifico. "Bene, ora," disse il Sergente Colon (PoliziaCivica di Ankh-Morpork, Guardia Notturna), consultando il suo taccuino, "finora abbiamocausa di morte per a) essere stato percosso da almeno un oggetto contundente b) essere stato strangolato con una fila di salsicce e c) essere stato aggredito da almeno due animali con grossi denti affilati.Cosa facciamo ora, Nobby?" "Arrestiamo il sospetto, Serge'," disse il Caporale Nobbs, facendo brillantemente il saluto. "Sospetto, Nobby?" "Lui," disse Nobby, sospingendo il cadaverecon lo stivale. "Lo chiamo altamente sospetto, essere morto a quel modo. Aveva bevuto, anche. Potremmo beccarlo per essere morto e molesto." Colon si gratto' la testa. Arrestare il cadavere offriva, certo, alcuni vantaggi. Ma... "Immagino," disse lentamente, "che il Capitano Vimes vorra' che ci facciamo qualcosa. Faresti meglio a riportarlo al Comando della Guardia, Nobby." "E dopo possiamo mangiare le salsicce, Serge'?" disse il Caporale Nobbs. Non era facile, essere il poliziotto anziano ad Ankh-Morpork, la piu' grande delle citta' del Mondodisco [*] C'erano probabilmente mondi, almanaccava ilCapitano Vimes nei suoi momenti piu' cupi, dove non c'erano maghi (che facevano dei delitti della camera chiusa semplici luoghi comuni) o zombie (i casi di omicidio erano veramente strani quando la vittima poteva essere il testimone principale) e dove ci si poteva fidare dei cani per non fare nulla di notte e non andare in giro chiacchierando con la gente. Il Capitano Vimes credeva nella logica, molto allo stesso modo in cui un uomo nel deserto credeva al ghiaccio -- "id est", era qualcosa di cui aveva davvero bisogno, ma quello non era proprio il mondogiusto. Solo una volta, pensava, sarebbe stato carino risolvere qualcosa. Guardo' la faccia blu del corpo sul bancone, e avverti' un sottile fremito di eccitazione. C'erano indizi. Non aveva mai visto dei veri indizi prima. "Non puo' essere stato un rapinatore, Capitano," disse il Sergente Colon. "Per via che, le sue tasche erano piene di dollari. Undici dollari." "Non lo chiamerei piene," disse il Capitano Vimes. "Erano tutti penny e mezzi penny, signore. Mi meraviglio che i suoi calzoni sostenessero la tensione. E ho astutamente rilevato il fatto che era un uomo di spettacolo, signore. Aveva dei bigletti in tasca, signore. 'Chas Slumber, Intrattenimenti Per Bambini'." "Suppongo che nessuno abbia visto niente?" disse Vimes. "Be', signore," disse il Sergente Colon volonterosamente, "ho detto al giovane Agente Carrot di trovare qualche testimone." "Ha chiesto al Caporale Carrot di investigare un omicidio? Tutto da solo?" disse Vimes. Il sergente si gratto' la testa. "E lui mi ha detto, conoscevo qualcuno molto vecchio e seriamente malato?" E sul magico Mondodisco, c'e' sempre un testimone garantito di qualsiasi omicidio. E' il suo lavoro. L'Agente Carrot, il membro piu' giovane della Guardia, spesso colpiva la gente perche' era semplice. E lo era. Era incredibilmente semplice, ma nello stesso modo in cui una spada e' semplice, o un imboscata e' semplice. Era forse il pensatore piu' lineare della storia dell'universo. Era stato ad aspettare a fianco al letto di un vecchio, che si era abbastanza goduto lacompagnia. Ed ora era ora di tirar fuori il suo taccuino. "Ora, io so che avete visto qualcosa signore," disse. "Eravate la'." BE, SI', dissela Morte. DEVO ESSERCI, SAI. MA QUESTO E' MOLTO IRREGOLARE. "Vede, signore," disse il Caporale Carrot, "come vedo io la legge, voi siete un Complice Dopo Il Fatto. O forse Prima Del Fatto." GIOVANOTTO, IO SONO IL FATTO. "E io sono un ufficiale della Legge," disse ilCaporale Carrot. "Deve esserci una legge, sa." E TU VUOI CHE IO... ER... FACCIA LE SCARPE A QUALCUNO? BUTTI UN OCCHIO SU QUALCUNO? CANTI COME UN FRINGUELLO? NO. NESSUNO HA UCCISO MR. SLUMBER. LI' NON POSSO AIUTARTI. "Oh non so, signore, " disse Carrot, "pensoche lei lo abbia fatto." CAVOLO. La Morte guardo' Carrot andarsene, abbassando la testa mentre scendeva le strette scale del tugurio. ALLORA, DOV'ERO RIMASTO... "Mi scusi", disse l'avvizzito vecchio nel letto. "Io avrei 107 anni, sa. Non ho tutto ilgiorno." AH, SI', CORRETTO. La Morte affilo' la sua falce. Era la prima volta che avesse mai aiutato la polizia nelle sue indagini. Eppure, ognuno aveva un lavoro da fare. Il Caporale Carrot girava facilmente per la citta'. Egli aveva una Teoria. Aveva letto un libro sulle Teorie. Sommavi tutti gli indizi, e avevi una Teoria. Tutto doveva combaciare. C'erano le salsicce. Qualcuno doveva comprare le saslicce. E c'erano i penny. Normalmente solo una sottosezione della razza umana pagava le cose in penny. Entro'in un negozio di salsicce. Trovo' un gruppo di bambini, e chiacchiero' con loro per un po'. Poi torno' lemme lemme verso il vicolo, dove il Caporale Nobbs aveva tracciato il contorno in gesso del cadavere sul selciato (colorandolo all'interno, e aggiungendo una pipa e un bastone da passeggio e qualche albero e cespuglio sullo sfondo -- la gente aveva gia' lasciato 7 penny nel suo elmetto).Presto' qualche attenzione al mucchio di spazzatura al capo opposto, e poi si sedettesopra un barile rotto. "Va bene... potete venir fuori ora," disse, al mondo in genere. "Non sapevo che ci fossero piu' gnomi rimasti nel mondo." La spazzatura si smosse. Uscirono intruppati -- il piccolo uomo col cappello rosso, la schiena gobba e il naso a becco, la piccola donna con la cuffietta che portava il bimbo anche piu' piccolo, il piccolo poliziotto, il cane col collarino attorno al collo, e il molto piccolo alligatore.Il Caporale Carrot si sedette e ascolto'. "Ce lo faceva fare lui," disse il piccolo uomo. Aveva una voce sorprendentemente profonda. "Ci picchiava. Anche l'alligatore. Era tutto quel che capiva, colpire cose col bastone. E prendeva tutti i soldi che il cane Toby raccoglieva e ci si ubriacava. E allora siamo corsi via e ci ha preso nel vicolo e hacominciato con Judy e il piccolo ed e' cadutoe --" "Chi l'ha colpito per primo?" disse Carrot. "Tutti noi!" "Ma non molto forte," disse Carrot. "Siete tutti troppo piccoli. Non l'avete ucciso voi. Ho un parere molto convincente in proposito. Cosi' sono adato a dargli un'altra occhiata. Si e' soffocato a morte. Cos'e' questo?" Tenne alto un piccolo disco di pelle. "E' un fischietto," disse il piccolo poliziotto."Lo usava per le voci. Diceva che le nostre non erano abbastanza divertenti." "Ecco come si fa!" disse quella chiamata Judy. "L'aveva incastrato in gola," disse Carrot. "Vi suggerisco di correre via. Giusto tanto lontano quanto potete." "Si pensava di poter cominciare una cooperativa popolare," disse il capo gnomo. "Sa... commedia sperimentale, teatro di strada, quel tipo di cose. Non picchiarci unocon l'altro coi bastoni..." "Lo facevate quello per i bambini?" disse Carrot. "Aveva detto che era un nuovo tipo di intrattenimento. Diceva che avrebbe preso."Carrot si alzo' in piedi, e getto' il fischiettonella spazzatura. "Alla gente non andra' mai," disse. "Non e' cosi' che si fa." [*]Che e' piatto e attraversa lo spazio sul dorso di un'enorme testuggine, e perche' no... Teatro di crudelt" stato scritto in origine per la rivista "Bookcase" di W. H. Smith. La versione espansa sopra riprodotta stata pubblicata in seguito nel programmadella convention OryCon 15. Questa versione online della storia resa disponibile in Rete per gentile indulgenza dell'autore, che si riserva tutti i diritti di riproduzione ed altro. Con le sue parole: "Non voglio vederla distribuita in stampa danessuna parte, ma non m'importa che la gente la scarichi per proprio divertimento. Tradotto da: Paolo "Duefiori" Comunian ivo, de Z*ȣ|4wJ~ȣ|4wx6ȣ|44|j|jywBwBTj|,_|j|Z